Deep sh*t

Haha, just one funny thing before I start. I told Max, the 6yearold boy that I'm here working with, what the headline of this blog post was going to be. Then he said "No! You're not ALLOWED to say 'shit'! Write something else!!". So I did. Haha. He is so cute. Will ask his mom and him if can post a picture of them soon here :)
And just so you know, this blog post might be a bit hard to follow, I appologize for that beforehand in that case.. Hope it's not only mumbo-jumbo though! :D
I hope that all of you that I usually communicate with in English though are going to be happy that you get to read the mumbo-jumbo, if it is, in English now, not having to translate it first ;P

Anyway...
Sometimes it's nice to just get some time to yourself and your thoughts, and get some perspective on things, people, and.. yourself. Just... Stand (or preferably sit) watching the hectic scenes of yours and everybody elses life for a while... And think... And see.

Yesterday, I went to a Japanese bar (where there were only CHINESE people working though, argh) in SoHo. I sat there just having a drink, studying Japanese (I'd brought my books as the ambitious young lady I am, mind you) and watching the spectacle of everything going on.. in a bar. A spectacle that I'm usually part of. It's interesting seeing it from another point of view too.
Like the 28-something guy sitting with a girl (not applying on me though) seemingly way out of his league, but by some reason they seem great together anyway.. Are they really complementing each other, or just trying to create, have, a nice moment? By placebo or own free will.
Because you can't call placebo free will, right? Since it is controlled by our dazzeling subconscious.. Which on the other hand, we probably affect a lot by the choices, made with our free will. Yeah I guess they complement each other too. :) One thing that I am pretty sure of though is that you CAN affect what direction your life is going to take, on almost every step of the way. The key is to figure out how, and accept the things that you nevertheless cannot do something about. Like your genes or something like that. But still try to make the most of it.
Now back to the situation with the guy and the girl. She likes the drinks that he buys.. And also the idea of them going home together an hour - half an hour before the bar closes. Allegedly only to have another glass of wine at his place..
Could one of the reasons why she likes hanging out with him be that she likes being way out of the guy's league, though, actually? That she is aware of it. If it is in a way that it's obvious that she could score better than him, it makes her in charge, and it just gives away all the rules of the game. Boring in my mind, safe in others perhaps.
I never settle for less.. Which is both one of my strongest and weakest sides... With the emphasis on strong though, absolutely. Always keeps me going...
Yeah you could analyze this to its cord. Won't do that though lol. Maybe they are just having a nice time and enjoying good conversation. ^^
And there's that big gang of friends sitting together too, toasting all the time... Laughing loudly, in a mature kind of way though.. Seemingly harmonic.
Are their lives as great as it seems? Perfect. In each other's company.
Or are they just enjoying a nice, alcohol dripping illusion of a perfect evening in a perfect life.. Where perfect still doesn't mean flawless though, I might add. (THAT would be an illusion.)..
Are they using the alcohol to extend their life experiences of joy, or to create them? If the latter is the case (create them) would it still count? Yeah, what EVER decides if something's real? Or if it's just illusioned, and therefore surreal. What is the definition of something real?
That it's real to you and maybe only you, whether if it's in an alcohol shimmering moment or when you're all sober... The experience itself, to its cord.
Or, is the definition of something real that it has its foundation in something noticable by other people as well, not just your own experience.. Your own experience that something is real COULD potentially have as a consequence that other people notice it as real too though... If the experience is strong enough... It.. Becomes real? But let's not complicate this too much.
Number one scenario would of course be if you have both of the things mentioned above.. Both the experience/awareness of that what you are going through is real, and that it is noticable by everyone else too...
If you choose the first alternative, only your own experience that something is real takes to define it as real.. all the things you would experience in for example a trip of mushrooms could be called real. Including hallucinations. Or, if you think santa claus is real.... Then, according to this definition he is. Right? Kind of like religion... Strongly put, placebo too.
You know what I'm saying?

This "other perspective" thing that I'm talking about in the beginning, and well what this blog post is all about I guess.. I'd apply it on many things in life... It's very healthy, I think. Thinking about the concept of things too and not just the things themselves..
Though you must not get too deep into it I think either... For me anyway, that usually results in a feeling that everything is useless, and that there's really no point in anything. If you analyze everything to its cord..
Although.. Does everything really have to have a meaning? Could the meaning be, that there really is none... That it, life, can be fantastic, great, and just purely awesome without even having to have a meaning? That it's so good that no defined meaning is necessary. Which becomes the meaning, then. If you see what I mean (ha ha).

Aaah... Let's just agree on that it's nice living. Sometimes sucky, but there's always prospect.
From every perspective.
Just keep it real.
:)

Idag...

...vaknade jag kl 15.30 och insåg att det inte var någon större idé att sätta igång med något stort fixfix-artilleri, alltså duscha håret för att efteråt fixa det i typ en halvtimme, innan jag sticker iväg till second hand-butiken BeaconsCloset som ligger här i Brooklyn, ungefär 20 minuter ifrån mig kanske. Är på jakt efter ett par stövlar, och kanske något annat kul och uppfriskande också. Det blir dock ingen jätteraid, så mycket har jag bestämt med mig själv redan.

Så, nu ska jag snart ge mig iväg efter att ha suttit i någon timme och snackat med er underbaringar där hemma samt ätit en stor, god frukost. Bra mycket härligare.


Det har inte varit mycket jobb hittills... Alls, faktiskt.
Det sätter igång på riktigt nästa vecka dock, när Deb ska iväg på en affärsresa 3-7 november tror jag. Då blir det till att hänga med Max varenda kväll, vilket i och för sig inte alls är fy skam. Längtar faktiskt, det finns mer saker att njuta av här i livet än bara vilda partykvällar, även om det är nice det med... Mycket mer :)

Lagom?

Jättetrevlig kväll med Paul faktiskt.

Vi träffades först mitt i New York vid 14th street för att sedan åka vidare till Brooklyn (där jag bor lol, så åkte tillbaka typ ^^) där han kompisar väntade vid spelningen, som var i en typ källarlokal. Skitmysigt faktiskt.

Godnatt :)

Lite upplevelser

Igår åkte jag för första gången till Times Square:
Jag trodde aldrig för hela mitt liv att jag skulle kunna se en vackrare plats (när det gäller städer) än Shibuya i Tokyo... Som också har massa neonskyltar, mycket folk och jättemycket affärer och annat. Väldigt busy med andra ord, med inkastare överallt också..
Men detta är faktiskt nästan i klass med Shibuya... Inte för att man ska jämföra men det är omöjligt att inte göra det åtminstone lite i det här fallet...
Det är något magiskt med storstäder. Man kan både smälta in i mängden men också hitta något som är alldeles perfekt för en själv. Jag älskar det.
Var bland annat inne på sminkaffären Sephora och köpte eyeliner samt rouge, och blev sminkad med såna där mörka ögon. Blev ganska coolt, men tyckte det var för mycket. Varför jag inte tog någon bild. På tunnelbanan hem var det dessutom en jävel som sa att jag såg ut som Boy George (tror han led av aspergers eller förståndshandikapp dock, fast det är å andra sidan "såna" som är mest ärliga så haha).

Det som är irriterandde här i New York dock är alla tiggare överallt... Vissa är till och med nice att prata med liksom; humoristiska, trevliga och allting.. Om situationen man träffats i varit annorlunda, hade det säkert kunnat bli något mer liksom...
För inte kan man väl bli kompis eller något mer med någon man träffat när den... tuggit?




Ikväll ska Paul, hans kompis och jag på en indiespelning nära 14th street and 6th.
Tror det kommer finnas bar på stället också.

Jag är ju inte så mycket för indie egentligen utan ett ganska stort fan av populärkultur... men tänker att detta kan vara en ny erfarenhet, vilket jag ju alltid är öppen för å andra sidan liksom...
Vet ännu inte vilken sorts band det är eller nåt dock, haha, det får vi se... Får väl ta med mig öronproppar och mp3 i värsta fall (ha mp3:n med hörlurar på mig ovanför öronpropparna xD).

Jag saknar er jättemycket där hemma förresten, mina kära vänner... Önskar ni vore här med mig för att uppleva allt :)

Trevliga filmer

Här är en video från hissen som tar mig mellan äventyren utanför lägenheten och hemmets trygga vrå.
Underbart att den kan göra det, men den har verkligen för sig skitstörande ljud för varje våning den passerar. Kolla får ni se.

Ni får även se en video som jag filmat nära the promenade, som går utmed vattnet, East river, här i Brooklyn. Det ligger jättenära där vi bor. Riktigt vackert på kvällen faktiskt, en makalös syn..

Buuuuusted, men ändå lugnt (:

Jag lyckades efter att visserligen ha åkt åt helt fel håll med tåget först, fixa mig ett Fake ID. Som jag behöver för att drinking agen är 21 här. Skitlöjligt det för övrigt. Känns som att det blir väldigt mycket en klassfråga ifall man kan gå ut och klubba då innan man nått den åldern; har man pengar har man ju råd att fixa sig ett falskleg. Illa.. Fast då finns det ju desto fler roliga house parties i USA, I guess. :)

Iaf, senare på kvällen skulle jag ut med Paul för att fira att jag fyllt 21 (enligt leget, hah ;D)

Jag köpte det i en affär nära West 4th street på Manhattan, som för övrigt visade sig vara ett inte alls så illa område.

Affären var dock en sån där skumraskaffär med spegelväggar där det bara finns en disk och inglasade hyllor med vattenpipor typ, ni vet. De som innehar affären är två iranska kompisar i 25-årsåldern, som dock inte ser så iranska ut överhuvudtaget. När jag var tvungen att gå dit dagen efter träffade jag även på en annan kille som jobbar där, full med tatueringar och coola piercingar. Detta ska jag dock berätta om senare.

När jag kommit in i den långsmala affären kommer en av de iranska killarna ut från the back room på andra sidan av affären. Ler mot mig.

- What's up?

(vad ska man svara på det, btw? Hur man mår eller vad man gör eller vad?)

- Yeah, not so much. You do fake ID's here? (jag är en person som tenderar att alltid gå precis rakt på sak, både bra och dåligt.)

- Uh, yeah. How did you hear about it?

- My friend Paul told me about it.

- OK, cool. Where you from?

- Sweden.

- Aaah, Sweden. Nice. Studying here?

När han precis sagt det visade han med en välkomnande gest in mig i the back room som var typ lika litet som ett normalstort badrum. Där fanns en härlig röd skinnsoffa samt utrustning för att fixa falskleg. Det verkar som att detta är deras main business. Jag berättade att jag jobbar som aupair här åt en familj jag känner sen innan i Sverige. Hela tiden var han jättetrevlig och faktiskt professionell också.

Vi bestämde att jag skulle ha kvar mitt riktiga namn (kanske lite korkat, men smart också), och att jag skulle vara född 87-12-14. Sedan frågade han vilken stat jag ville ha, det fanns några att välja mellan. Maine, Indiana, Georgia och Delaware. Eftersom jag gillar ordet "main", typ "main person", så valde jag Maine :D

Jag betalade och skulle komma och hämta leget om en timme.

Under tiden stack jag hem (tog bara 20 minuter med tåget inklusive ett byte) och åt middag. Deb och Max var inte hemma. Bytte även om till partystassen, här är ett kort på den utan mig:

Alltså min rosa-svarta topp från Shock. till detta hade svarta jeans, stora guldringar i öronen, guldklackskor och vit jacka för att bryta av lite men ändå matcha det guldiga.

Partyklädd åkte jag sedan tillbaka till West 4th street för att hämta leget. Båda iranierna fanns nu i affären. Jag knackade på dörren in till the back room och han som hjälpt mig med mitt leg öppnade.

- Yo what's up Sweetie? Missed you.

De gav mig mitt leg och vi snackade lite, iraniern som inte hade hjälpt mig med mitt leg hade tydligen någon fantasi om en svensk aupair också. Flörtig stämning som fan. Rätt mysigt ändå för de var ändå helt okej snygga båda två. Med ett löfte om att jag säkert skulle komma tillbaka lämnade jag sedan affären för att möta upp med Paul 20.15.

Vi hamnade på en bar en bit ifrån där vi träffats, nära 6th Avenue på Manhattan. Ganska blandad crowd, inget rockställe dock direkt.

Vi drack tills vi storknade (bokstavligt talat) och rörde oss sedan fulla som kastruller emot Webster, en ganska stor nattklubb i stan. Givetvis ett skitdumt move för det var liksom bound to happen att vakterna där skulle se att mitt ID var fake...
Det gjorde de också, asstora och svarta var de dessutom. Men Paul lyckades få tillbaks mitt leg som vid den tidpunkten dock blivit sönderbrutet och skrivet "FAKE" på med svart spritpenna. Såg ganska roligt ut tyckte jag och skrattade åt det, även om jag blev skitledsen över att ha GOT BUSTED. Bestämde mig för att åka tillbaks till skumraskaffärn dan efter och försöka få ett nytt.

Vi gick så tillbaks till baren där de serverade mig dricka och blev ännu lite fullare. Sedan vart det hemgång till slut. En ganska kul kväll, trots allt.
Totalbetyg för kvällen: 7/10 (extra dramatikpoäng på grund av leget, Paul även gullig)
Antal bort/-söndersupna saker: 3 (svart eyeliner + mascara + vattenflaska)

När jag kom tillbaks dagen efter till där jag fixat mitt Fake ID så hälsades jag på samma flörtiga sätt av personalen. Det var även en ny kille där som jag inte sett dagen före, han hade massor av heta tatueringar på armarna samt töjt öra. Bara lovely. Snygg och trevlig var han också, verkade lite för stenad dock.
I alla fall så hjälpte han och de andra snubbarna mig med att få ett nytt leg, denna gången valde jag Indiana som stat. Kommer typ ha en hel samling med ett falskleg från varje stat till slut, lol.
Tatueringskillen gav mig även sitt nummer och bjöd med mig på fest samma kväll (det var en lördag).
Asnice dudes ändå faktiskt.

Ledsen att jag är så sjukt dålig på att fotografera, men här har ni en bild på leget iaf.

När jag fått mitt nya leg åkte jag hem igen, och funderade på ifall jag skulle hänga med på festen. Bestämde mig för att jag helt enkelt inte pallade, dessutom hade han även bjudit mig till en konsert för HANS punkrockband på måndag så tänkte att jag träffa honom då istället.
Så jag tog istället och åt en asgod middag och kollade på Spongebob Squarepants med Max. ^^

Sedan var det soooooova jättelänge som var grejen, tills jag vaknade idag vid 11.15. Passade sedan Max 11.30-14.00 medan Deb åkte för att handla några saker typ. Bland annat lekte Max och jag en lek som vi kom på när jag precis anlänt här första kvällen; "stinking feet". Den går ut på att vi sitter ner i en soffa eller en säng, och så ska jag försöka få honom att lukta på mina fötter. Medan han kastar sig undan dem. Samtidigt som jag säger saker som "ooooh they're coming to GET YOU and THEY STINK!!!". Helt sjukt äcklig lek jag vet, men han tycker det är asroligt. ^^

Det är typ så här uppläget kommer vara, inte att jag försöker få honom att lukta på mina fötter, eller jo det också. Men att när Deb är hemma och inte bortrest så ska jag passa Max några timmar några dagar i veckan, även ta honom till skolan och hämta upp honom ibland.

Det stora jobbet för mig kommer inte förrän Deb åker bort på dessa affärsresor. Hon reser ganska mycket i sitt jobb, hon är nutritionist och forskar inom sitt område. Ett stort namn internationellt, varit med i tidningen flera gånger och så vidare.
Hon kommer göra en hel del resor i november och december (jag stannar tilld en 26:e). Då kommer det bara att vara Max och under de perioderna.
Bland annat har hon en resa till Argentina + Sverige planerad då jag kommer få ta hand om Max i 11 DAGAR totalt... Får se hur det blir. Jobbigt men ändå trevligt, tror jag. Han kommer ju vara i skolan dock på veckodagarna så tror det är ganska lugnt ändå.

Nu har Max och Deb dock stuckit iväg ett tag, det är söndag eftermiddag.. så jag är ensam hemma igen. Skönt... Här är ett foto på var jag sitter just nu, nämligen i vardagsrummet framför Max's laptop:

Ska se vad jag ska hitta på idag.. Förmodligen sticker jag och köper en ny eyeliner i alla fall, en mascara extra hade jag med mig. Och ett par träningsbyxor, jag "glömde" mina hemma. ^^ De har ett gym här i byggnaden som jag hade tänkt att nyttja faktiskt nämligen medan jag är här.

Ska nog även sitta uppe och ha lite matafton tror jag, bara slappa. Njuta av att det är okej att bara VARA.

Försöker också att vara ganska restriktiv med pengarna, men ändå ha skitkul här.

Känns som att jag lyckats ganska bra hittills ändå.

Fixing!

Nu ska jag åka och se ifall jag kan fixa falskleg. Svindyrt men fan lätt värt det förmodligen!
Området där jag ska fixa det är dock ganska rough, så vi får hoppas att jag inte blir rånad på de 120 dollrarna det kommer kosta...
Isf blir jag hellre våldtagen.

XD